|
Solenergi - världens räddning?
Av Johan Tell
Tåget lämnar Barcelona, accelererar och hastighetsmätaren i kupén passerar strax 300 km/h.
Men om vi färdas snabbt och modernt är det genom ett landskap som till största delen är långsamt och uråldrigt. Torrt och dammigt. Inga vattendrag, inga skogar och ingen vild natur. Bara enstaka träd, mest oliver. Bara enstaka djur, mest getter.
När tåget närmar sig Sevilla har jag åkt genom nästan hela Spanien på bara sex timmar.
Varmast i världen Sevilla är Spaniens varmaste stad. Morgonen därpå rattar jag en minimal hyrbil ut på landsbygden. I Sanlúcar la Mayor stiger jag ur och blickar ner över slätten som breder ut sig nedanför byn. Bruna fält, en uttorkad flod och i fjärran en flock getter med klingande klockor.
Mitt i detta eviga landskap står två enorma, strålande torn likt fyrar som förirrat sig långt ifrån kusten. Ljusskenet liknar det man mulna dagar kan se skina ner genom sprickor i molnen. Skenet kommer dock inte från tornen utan reflekteras istället från alla speglarna på marken upp mot dem.
Solenergi Det är världens största anläggning för solenergi.
– År 2013 ska vi försörja hela Sevilla med el, säger Anna, som senare visar mig runt anläggningen PS10.
– Uhum, svarar jag lite frånvarande då jag är alldeles omtumlad över att vandra runt på denna enorma science fictionanläggning. Det känns som om jag tagit hyrbilen till framtiden.
Om tre år ska alltså framtiden redan vara här. Då ska hela Sevilla, en stad på 700 000 invånare, få sin dagliga el från solen.
Dyrare med sol Det är tyst. Vinden susar lätt. Ibland hörs ett lätt knäppande då alla 624 spegelklädda paraboler rättar in sig efter solens gång. Dessa 120 kvadratmeter stora så kallade heliostater koncentrerar solljuset till ett klot högst uppe i det 110 meter höga tornet. Klotet är vattenfyllt. När vattnet blir till ånga driver den en turbin som tillverkar elektricitet.
– Det är tre gånger så dyrt att tillverka el från solen än el från kol och olja, svarar Anna på min fråga om kostnaden för miljövänlig solel jämfört med kostnaden för klimatkorkad el.
– Tre gånger så dyr elräkning känns som en billig nota för att rädda världen, säger jag.
– Si, si säger Anna, medan hundra bruna getter och en herde passerar förbi utanför stängslet. Kling, klong.
40 grader i skuggan Reser vidare till Malaga. Över 40 grader i skuggan. Värmen kramar mitt huvud som en keps som krympt i tvätten.
Färjan lämnar Spanien. Havet svalkar. Efter sju timmar är vi framme i Afrika även om staden Melilla fortfarande tillhör Spaniens.
Sover över. Promenerar ut ur Melilla, genom gränskontrollen till Marocko och tågstationen Nadors hamn.
Tåget släpper av mig i Taourirt. Det är så varmt och torrt i Taourirt att till och med getterna tycks svaja i den dallrande hettan.
Högljudd Ramadam Sover igen. Nästa morgon är det fortfarande Ramadan. Säga vad man vill om denna muslimska högtid men de tänkte inte riktigt på resenärer. Hotellet serverar inte frukost. Inga kaféer är öppna. Alla affärer är stängda. Fem timmar efter det att jag stigit upp har jag fortfarande inte fått något att äta eller dricka.
Då stiger det ombord några försäljare på bussen. Den förste säljer små religiösa skrifter. Den andre säljer större religiösa skrifter. Den tredje säljer något ätbart! Närmare bestämt storförpackningar av Den skrattande kon. När det är 45 grader varmt i en fullpackad buss på väg mot Sahara är denna franska mjukost inte det man främst längtar efter.
Bussen dammar söderut. Olivträd och getter. Getter och olivträd. Ibland är landskapet så torrt att det ser ut som utrullat sandpapper. Det grövsta.
Stiger av i Ain Benimathar, i randen av Sahara. Tar en taxi.
Kraftverket ser på håll ut som något som landat från yttre rymden. Det är större än allt på femtio mils omgivning och det blänker som en diskokula. Allt annat här är rödbrunt som marken och blästrat av sanden till en ytterst matt yta.
Jag reste hit till ett av världen soligaste ställen på grund av en enda mening i den engelska tidningen The Guardian. Där sa företrädaren för organisationen Desertec, Gerry Wolff, att det skulle räcka med att placera solfångare på tio procent av Saharas yta för att täcka hela världens behov av energi.
Hela världens behov! Solen är i dessa trakter mycket av en förbannelse. Men rätt utnyttjad kan den bli en ekonomisk tillgång för länderna kring Sahara. Därtill hela världens energi- och klimatmässiga räddning.
Anläggningen i Ain Benimathar är Saharas första.
Nu är det bara att bygga vidare.
Några soltips:
• Ikea säljer den solcellsdriven arbetslampan Sunnan för 149 kronor. När du köper en sådan skänker Ikea en likadan lampa till FN:s barnfond, UNICEF. Varje gång du tänder din solcellslampa kan du alltså tänka på att ett barn i ett hus utan elektricitet läser sina läxor vid en likadan belysning.
• Det finns numera ett antal solcellsdrivna laddare till mobiler och mp3-spelare. Bra att ha på exempel festivaler eller badstränder där det är långt till närmaste eluttag.
• Det finns cykelbelysning (bland annat på Clas Ohlson) som laddas av solljus, dagsljus eller lampa.
• Tyskland, av alla länder, är världsledande på solceller. Detta eftersom landet valt att subventionera tekniken. Sätter du en solpanel på ditt tak får du bra betalt för den gröna el du kan producera och sälja.
Så borde det vara i Sverige också.
|
