|
Plantera träd och rädda världen!
Av Johan Tell Ibland tänker jag på mitt afrikanska träd.
Det min mor skänkte mig för tjugofem år sedan och lät Vi-skogen plantera någonstans runt Victoriasjön. Tänker att det står där, stort, ståtligt och skuggande, på den afrikanska savannen. Står där och hindrar att öknen sprider sig.
Genom lövverket kan man skymta en dåsande leopard.
Ganska snart efter att ha landat i Kenya och rest vidare till Kisumu inser jag att verkligheten ser helt annorlunda ut. Just här finns ingen ökenutbredning att hejda, inte heller någon savann och därför heller inte någon akacia med ett stort kattdjur i.
Långa torrperioder
Trots avsaknad av öken är området inte problemfritt. Tvärtom. Den globala uppvärmningen har redan drabbat trakten. Torrperioderna har blivit längre än vanligt och förstört mycket av åkrarnas grödor. Därtill har regnen blivit så intensiva att även de skadat växtligheten.
Dessutom, efter en hel vecka kringflackande bland kämpande småbönder, har jag inte fått syn på ett enda träd med en ålder av 25 år. Undantaget några jakarandaträd på hotellet och några ståtliga mangoträd ute i byarna, under vilka alla slags möten och festligheter hålls.
I fattiga områden tillåts inget växa länge, det gäller såväl människor som träd. Att vara fattig är att leva utan reserver. Den som lever så hamnar lätt i en nedåtgående spiral. En spiral där man hela tiden fattar fel beslut fastän man vet att de är fel. Man fattar dem för att man inte längre har några val. Man måste se till att familjen har mat, att ens barn inte svälter och då kan man inte ta hänsyn till exempelvis ett träd. Trots att man vet att ett nedsågat träd förvärrar möjligheten att skaffa mat i framtiden.
Så är det med Lukas.
Ekonomisk kris Lukas hade egentligen tagit sig upp ur den djupaste fattigdomen. Redan för åtta år sedan var hans familj engagerad i Vi-skogsprojektet. De planterade träd mellan sina bananer och rader av majs. De fick ihop tillräckligt med pengar så att Lukas kunde fortsätta studera. Han reste iväg, bodde på internat och utbildade sig till lärare.
Men när han kom hem hade även Kenya drabbats av den ekonomiska krisen. Inga lärarjobb fanns att få. Man ersatte bara de lärare som pensionerades även om årskullarna hela tiden växer.
Då kom regnet. Med regnet kom översvämningen. Stora delar av bananplantorna stod i djupt vatten och dog. All majs dränktes och dog. Lukas och hans familj förlorade större delen av sin skörd.
När jag möter Lukas har han tagit paus i jobbet som daglönare på ett husbygge. Ett arbete som ger honom femton kronor om dagen.
- Min familj, säger Lukas, har tagit ett steg bakåt i utvecklingen. Vi är nu tillbaka där vi måste arbeta för att få mat på bordet. Innan gav vår farm ett överskott. Idag föder den inte ens oss. Blir det ännu värre är jag tvungen att ge mig av för att samla ved som vi kan göra träkol av för att sälja.
Tjuvfäller träd
Långsiktigt är det förstås helt idiotiskt. Att tjuvfälla träd för att tillverka kol är ju roten till det onda som Lukas och hans familj upplever. Nästa gång skyfallet kommer översvämmas hans åkrar än mer på grund av att det nu finns färre träd. Men det säger jag förstås inte.
Det behövs inte heller.
Lukas vet.
Men Lukas har en tremånaders dotter som behöver mat. Mat som i dagsläget måste köpas.
Sedan visar Lukas upp familjens lerhydda med grästak. Den är avdelat i ett sov- och ett besöksrum med hjälp av ett tygskynke.
I en hörna av besöksrummet står en griffeltavla med några uträknade tal på.
- Jag köpte denför jag hoppas kunna få några privatelever, säger Lucas.
Privatelever, undrar jag i mitt stilla sinne? Här?
Med det säger jag inte heller.
Ändå tror jag att det kommer att gå vägen för Lukas. Med hjälp av Vi-skogen kommer han att återigen komma på fötter. Det kommer att ta ett år eller två eller tre innan den värsta fattigdomen ännu en gång är bortsopad från förstutrappan. Men det är ändå bättre än att bli tvingad att sälja marken och tvingas flytta till huvudstaden Nairobi för att söka de jobb som inte finns.
Jag tror det eftersom jag under min vecka här mött så många människor som lyckats förbättra sina liv efter att ha kommit i kontakt med den svenska biståndsorganisationen, som inte bara sysslar med att tillhandahålla kunskap och möjligheten att välja mellan ett åttiotal träfröer.
Mikrolån hjälper
Lika viktigt är att lära ut hur överskottet kan förvaltas. Jag träffade Sophia som satsat på höns, Laban som blivit en mästare i att ympa mango, den själv hiv-smittade Fatina som kunde unna sig lyxen att även arbeta ideellt med aidsupplysning och de 22 kvinnorna i Julimami women group som såväl fixat en liten bankverksamhet med mikrolån som satsat på bikupor och nu sålde honung tappat på återvunna vattenflaskor på marknaden.
Om allt känns hopplöst för Lukas kan han faktiskt finna tröst i den amerikanska presidentens historia. För bortom några kullar med nedhuggna träd bor Barak Obamas farmor. De tillhör samma stam, Luo.
Obama har alltså sina rötter här bland dessa kenyanska kullar. Hans farfar tillhörde en engelsmans tjänstefolk och hans pappa var en inte särkilt framgångsrik statstjänsteman.
Den klassresa som släkten Obama gjort kommer självfallet inte så många andra att göra.
Men likväl, att det inte behöver ta mer än två generationer från en lerhydda i Kenya till Vita huset i USA är en upplyftande tanke. Inte bara för Kenyaner utan faktiskt för oss alla.
Trädet jag en gång fick av min mor står inte längre kvar. Men det gör inget. Det gjorde säkert stor nytta även om det höggs ner för tidigt.
Idag växer istället 100 träd som jag planterat i mina döttrars namn. Jag får tänka på dessa istället.
Tre sätt att får träd att hjälpa människor
• Plantera ett träd på Vi-skogens hemsida. Det kostar tjugo kronor och mer nytta för den struntsumman är svårt att tänka sig: http://planteratrad.se
• Världsnaturfonden har även de trädplanteringsprojekt runt om i världen. Gå in på www.wwf.se, skriv ”trädplantering” i sökrutan och välj vilken skog du vill gynna.
• Köp min bok ”Träd kan rädda världen”. Dels för att du lär dig någon om hur bra träd är för miljön, dels för att en del av summan du betalar för boken går till WWF:s trädplanteringsprojekt.
|
