INTERVJU: PATRICIA VILL LÄMNA
EN BÄTTRE JORD EFTER SIG

Av Anette Nyman

Jag skrattar mycket när jag sitter vid köksbordet hemma hos psykologen och författaren Patricia Tudor Sandahl. Hon pratar sakta och tänker noga efter och rätt som det är säger hon något om människan som är precis mitt i prick.

Det gäller att ha lagom ångest inför klimatet, tror jag. Har man för lite ångest stänger man av sina känslor och tar inget ansvar. Har man för mycket ångest kollapsar man och får inget gjort, säger Patricia.

Hon är liten och mörk och har pigga bruna ögon. Hon bjuder på kaffe och bullar.

Forskare och politiker pratar ofta om klimathotet som ett problem som kan lösas med hjälp av teknik. Det är politiskt korrekt att byta till energilampor, skaffa snålspolande toaletter och att köpa utsläppsrätter. 

Men vad händer med människorna? undrar Patricia. 


Ångest

Patricia har arbetat med människor i hela sitt liv, som psykolog, som psykoterapeut och som lärare. Hon har också skrivit ett antal böcker. Själv tror hon att det göms en massa ångest bakom alla duktiga människor som gör riktiga, miljömässiga val. 


– Vi vet att det är vi själva som förstör jorden. Det skapar ångest, skuld och skam. Det är  viktigt att vi talar med varandra. Att vi delar med oss av tankar och känslor och frågar varandra: Hur gör du med dina sopor? Med din klimatångest? Med dina flygresor?

Om människor endast skaffar sig rätt inställning till miljön och bara tänker och tycker en massa saker, så förändras ingenting på djupet, tror Patricia.

– Det är viktigt att låta saker och ting slå rot. När saker har slagit rot i människan så uppstår en tyngd. Och då är det lättare att handla därefter. En människa är vad hon gör - inte vad hon tänker, säger Patricia bestämt.



Patricia tror att klimathotet är en stor utmaning för mänskligheten. Genom att tala om tankar och känslor så blir vi medvetna. Först då kan förändringar ske, menar hon.

– Jag tycker att jag ser ett ökat medvetande bland människor. Om vi kan koppla ihop människors inre källa med viljan att ta hand om vår planet så kan vi säkert hitta lösningar. Förändringar vi ännu inte kan se, säger hon. 


Flyger ofta

Patricia reser mycket i sitt jobb. Ibland får hon ångest över det. 


– Jag flyger för ofta. Att åka tåg tar för lång tid. Men varje gång jag ska flyga funderar jag länge och gör ett medvetet val. Jag frågar mig själv: Är detta något jag måste göra? Kan jag resa på något annat sätt? Vad är bäst i den här situationen? 


Patricia tror att den enskilda individen måste ta ett eget ansvar. Hon tycker också att varje människas uppgift är att lämna jorden lite mer beboelig än då hon föddes.

Jag kan aldrig ändra på andra. Oftast inte heller på det som sker runt omkring mig. Däremot kan jag ändra på mitt eget förhållningssätt, säger hon.

Vill bidra

Patricia säger att det är utmaning för henne att vara Miljöspanarnas Ångestdoktor. Hon är inte säker på att hon kan hjälpa människor genom att svara på frågor om ångest. Men Patricia hoppas att hon med sitt långa liv och sin långa erfarenhet har något att säga till unga.

– Jag är 68 år och vill gärna prova att hjälpa till. Jag tycker att alla vi människor måste försöka bidra så gott vi kan när det gäller klimathotet.