AKTUELL BOK: Vår beskärda del
- en lösning på klimatkrisen?

Av: Andreas Palmaer

Oljan sinar medan jordens temperatur stiger. Vi kör för mycket bil, äter för mycket kött. Flygsemestrar för ofta. Detta vet de flesta. Ändå gör vi alldeles för lite. Livet pågår som vanligt. Men har det alltid varit så? Är det möjligt för människor att frivilligt offra sin bekvämlighet för klimatets skull?  

Klimathotet är utan tvekan den största kris som mänskligheten har ställts inför. Däremot är det inte den första.

Så börjar David Jonstads ”Vår beskärda del: En lösning på klimatkrisen”. Boken kom nyligen ut på Ordfronts förlag. Han skriver om andra världskriget. Dagen efter att kriget började förbjöds all privatbilism. Socker, te och kaffe ransonerades, man fick bara köpa en viss mängd. Snart fick folk inte ens köra bil till arbetet. Kött, ägg, ost, choklad och cigaretter ransonerades senare också.

Galna människor?

Så blev folk vansinniga? Var det demonstrationer på gatorna, människor som skrek: ”Rör inte min bil”?

Nej, allt gick förvånansvärt smidigt. David Jonstad menar att orsaken till att människor var beredda att offra sig var att nästan ingen slapp undan. Alla drabbades av ransoneringen, rika som fattiga.

Det finns dem som avstår från flygsemestrar i dag. Som äter mindre kött för klimatets skull. Men de får höra kompisar som glatt pratar om helgresor till Paris. Att leva klimatvänligt känns ofta ganska ensamt.

Alla drabbas lika

David Jonstad menar att det enda sättet att få människor att acceptera uppoffringar är om alla drabbas lika hårt. Och då är en ransonering av koldioxid den bästa metoden. I dag pratar vi ofta om att höja skatterna. Att det ska kosta mer att släppa ut koldioxid i luften. Men det kan lätt bli orättvist. Den med låg inkomst får inte råd att köra bil alls. Den som tjänar mycket kan leva nästan som vanligt.

Om man ransonerar bensinen i stället kommer den inte att kosta mer. Däremot får du helt enkelt inte köpa mer när din ranson är slut. Men om du inte vill köra bil alls kan du sälja din ranson. Det går alltså att tjäna pengar på att leva klimatvänligt. Ransoneringen ska gälla allt. Från den mat vi köper till våra transporter. Allt registreras på ett kort, ungefär som ett kontokort.

Hela världen på en gång

David Jonstads idé om ransonering är inte ny. Englands miljöminister David Miliband har föreslagit idén. Men ännu så länge har inget land vågat ta steget. För problemet är att hela världen helst bör införa ransonering samtidigt. Om Sverige ensamt ransonerar kan den som vill flyga till Thailand bara ta tåget till Köpenhamn. Och sedan flyga till Thailand därifrån. Och det land som offrar sig genom att ransonera kommer att drabbas lika hårt av klimatförändringarna som alla andra. Det blir helt enkelt orättvist om inte nästan hela världen är med.

Den första halvan av David Jonstads bok är bäst. Sedan blir det snårigt med alla detaljer när det gäller ransoneringen. Men visst har en poäng. Ransonering är troligtvis den bästa metoden att få alla att leva mer klimatvänligt.

”Vår beskärda del: En lösning på klimatkrisen” David Jonstad. Ordfronts förlag, augusti 2009. 

Heta Stolen

Brukar du läsa böcker om klimatkrisen?

Tror du liksom författaren David Jonstad att det är en bra idé att ransonera koldioxid?

Tycker du att man kan jämföra situationen i Sverige idag med hur det var under världskriget?

Tror du att det är lättare att ransonera om ransoneringen drabbar alla lika hårt?

Vad blir egentligen skillnaden mellan en ransonering och att höja skatterna?

Tror du att det är möjligt att få med de flesta länder i världen på en ransonering?

Vad skulle i så fall behövas för att få med världens länder?